Nyfödda katter i en refug

Det har fötts fyra katter i en refug i Bredäng!
Först lät det faktiskt som ett skämt - ett mycket dåligt sånt, men med tanke på att det faktiskt var Kattstallet i Åkeshov som ringde, så tog jag det ändå på allvar.


Kvällen innan hade några barn hittat fyra kattungar inuti en refug, mitt i gatan, i Bredäng. De kontaktade några vuxna, bl.a. en lärare på en närbelägen skola. Som tur är, så är läraren stor kattvän, och har vänner som också är det, och kontaktade Kattstallet för att eventuellt ge dem en plats där.
Sagt och gjort, plats ordnades, men nu återstod att försöka få in dem tillsammans med mamman. Eftersom vi tidigare samarbetat med Kattstallet med infångningar, så ringde de oss.
I det läge som var, eftersom det var rätt bråttom, så fick jag låna fälla, transportburar och filtar från Kattstallet och åkte ut till Bredäng.
Mitt i gatan står en refug, med en stolpe. Gatukontorets underhåll har väl inte varit det allra bästa, så med tiden hade ett hål uppstått i asfalten, och med tid, snö, regnvatten hade hålet utvidgats til 30x30 cm ungefär, och eroderat en bit under själva refugen. Här hade mamman tyckt att det var lämpligt att föda sina ungar bland gamla tuggummipapper, glasspapper och annan bråte. I denna håla låg fyra små ynkliga pälsbollar, helt tysta, men vid liv och tydligen friska och krya.
Läraren hade hållit vakt i flera timmar, dels för att kolla så att mamman inte skulle flytta ungarna så vi inte skulle kunna hitta dem igen, och dels så att små klåfingriga tvåbeningar i all välmening skulle plocka med sig en eller flera av ungarna hem. Under tiden hade hon stuckit till den lite skygga mamman lite små godbitar i form av fisk, inte mer än att hon skulle vara hungrig när jag kom.

Vi riggade upp fällan med mer av godbitarna i ett litet spår till ingången. Det tog inte mer än 10-15 minuter innan hon gick in. Fällan slog igen, men det såg ut som om dörren inte slog igen helt, så jag fick göra ett tigersprång och skjuta igen den med ena foten innan hon hann upptäcka att det var en springa att smita ut igenom.
At samla in ungarna var betydligt lättare - vi tog upp dem ur hålet, och la dem på en hopvikt pläd. Alla fyra fick plats i mina båda händer.
Vi beslutade att transportera mamman i fällan, utan att stoppa in ungarna med henne, för det verkade lite riskabelt att flytta över henne till en bur, och om vi öppnade för att sätta in ungarna, riskerade vi att hon skulle rymma för att inte visa sig igen. Ungarna placerades alldeles utanför nätdörren till fällan, så hon kunde se, höra och lukta deras närvaro.
Väl på Kattstallet hade det ordnats plats i karantänsavdelningen, och mamman fick återförenas med ungarna, och började mycket snart att putsa och dia.

RSS 2.0