Lotus och hennes ungar

Den som ringde var fastighetsförvaltare i ett äldreboende utanför Stockholm, och hon lät bekymrad. I källaren fanns en katt som hade blivit mamma, och den verkade behöva hjälp. Förvaltaren tyckte inte att hon ville kontakta kommunen, polisen eller andra myndigheter, med risken att katterna skulle avlivas. Jag bestämde tid med henne på lördagen, så hon skulle komma dit på sin lediga dag och visa mig var katterna fanns, hjälpa till att plocka in dem, eller på annat sätt underlätta för oss. Vi skapade ett upprop på vår facebooksida där vi sökte akuthem och hade redan klart med en person som skulle kunna ta emot dem så snart vi fick in dem. Förvaltaren mötte upp i entrén med sina två söner i 9-11årsåldern, och berättade lite om situationen. Katten hade upptäckts av några boende som hade börjat mata den i en del av källaren där det fanns ett antal tomma källarförråd av traditionell typ, med galler emellan. I ena änden av denna krökta korridor fanns ett galler med hål för ventilations och avloppsrör, in till ett angränsande förråd med kontorsmöbler och annan bråte. Katten hade troligen hoppat in genom ett öppet källarfönster utan galler, beläget under en av balkongerna. Sedan hade den tagit sig in i kontorsförrådet och där fött ett antal ungar. Planen var nu att ta sig in, utan att skrämma mamman så att den övergav sina ungar, men redan nu fick jag en varningssignal. Kvällen innan hade en av matarna sett att mamman flyttat en av ungarna ut ur förrådet och lagt i korridoren där de matade. De hade då tagit upp ungen, lagt den i en liten korg och satt in den till de övriga ungarna. De hade konstaterat att det var fyra ungar, förmodligen bara ett par dagar gamla. Nu var det viktigt att se hur det såg ut i källaren, utan att skrämma bort kattmamman om hon var kvar. En av pojkarna posterades vid fönstret för att bevaka, medan vi andra gick in. Ingen kattmamma syntes till, men hon hade ätit upp maten som ställts ut dagen innan. I kontorsförrådet hittade vi ungarna. Ungen som mamman försökt flytta dagen innan var död, och hade förmodligen dött dagen innan, då den redan var kall och stel. Bara en halvmeter ifrån de övriga ungarna hittade vi ytterligare en unge, som verkade ha dött nyligen. Den var fortfarande varm. Kvar fanns alltså två levande ungar. Det var tydligt att de var bara någon dag gamla - den ena hade fortfarande en bit av navelsträngen kvar.

De två grabbarna var väldigt sorgsna och bekymrade över att två ungar hade dött, och jag fick lova att vi skulle ta väl hand om de två som var kvar. Vi lovade också att de skulle få ge namn åt dem och bli deras gudfäder, och att vi skulle tala om för dem vad som händer med dem. Med det tog vi adjö, och väntan på mamman vidtog.

Kattungar som är så små som dessa klarar sig inte så många timmar utan mat och värme - de behöver dia ungefär varannan timme, och behöver dessutom mammas kroppsvärme eftersom de inte är så bra på att själva reglera sin temperatur. Jag satt ute på en uteplats med god uppsikt över källarfönstret. Efter tre timmars förgäves väntan beslutade vi att ta in ungarna, för att återvända senare och försöka få tag i mamman då. Jag tog de två ungarna, som verkade vara i förhållandevis god kondition, och stoppade dem innanfår min jacka, för att ge dem lite av min kropssvärme, medan jag begravde de två döda ungarna i en rabatt i närheten. Jag ställde också ut mat till mamman om hon skulle komma tillbaka. Det var viktigt att ge ungarna mat, så färden styrdes nu till Akutgruppens volontär Sonya, som hade både småttingar och mjölkersättning hemma. Nu vidtog jakten på en tillfällig amma till ungarna, så under färden ringdes en del samtal, och flera av volontärerna sttes in i jakten på en lösning för de två små liven. På facebook hittade vi en katt som hade ungar som var lika gamla, och matte Pernilla var villig att ta emot de två. Den första matningen med flaska gick bra, och nu anslöt Isabelle för att köra ungarna och mig till Västerhaninge, där amman fanns. Väl där la vi ungarna mellan oss på sängen och mamma Fläckis, som hade ungar som såg ut nästan exakt som våra, kom genast fram, nosade, och började tvätta dem. När hon lade sig i sin bolåda i garderoben, så la vi dit ungarna som genast fick komma till och dia.

Kvällen efter var jag där igen, nu med en fälla. Mamman hade inte varit och ätit av maten som lagts ut, så det var nog bra att vi hade tagit in ungarna. Efter bara en kort stund small det till i fällan, och hon hade gått i. Det var en, som det såg ut, mycket ung mamma - troligtvis en årsunge. Förskräckt tittade jag på den lilla katten. Det såg ut som om hon hade skadat sig, och hade slagit nosen blodig i sina försök att komma ut ur fällan. När jag lyste med ficklampan blev jag lättad - det var bara en mörk teckning i pälsen som gav en synvilla.

Den söta lilla mamman kördes nu i ilfart till akuthemmet, där hon redan hade iordninggjord plats. Sedan hämtade jag hennes ungar hos amman. Det var med spänd förväntan vi la ungarna hoss mamma katt. Skulle hon ta till sig sina ungar fter mer än ett dygn? Till vår stora lättnad började hon efter ganska kort tid slicka lite på ungarna, och la sig på sidan för att låta ungarna dia.

Den lilla vackra grå skönheten fick namnet Lotus, och visade sig vara en alldeles utmärkt kattmamma som tagit hand om sina ungar på tt mycket bra sätt. Hon har fått hjälp av akuthemmets egna katter att uppfostra sina ungar till att bli nyfikna, modiga och kelna kattungar, som nu väntar på att få egna hem, så snart de är stora nog.

 

 


Kommentarer
Postat av: Ester Gustafsson

Det är en sådan lycka att få läsa om sådana underbara berättelser, om hur man hjälps åt att på bästa vis, hjälpa dessa små värnösa liv. Så bra, av denna fastighetsförvaltare att ringa Akutgruppen istället för polisen. Det räddade troligtvis mamman och de två ungar,som fortfarande levde.

2012-07-18 @ 19:43:17
Postat av: marita

vilken hjärtskärande berättelse. vilket fantastiskt jobb ni gör. Jag är vän med de som tog hand om lilla lotus så jag får träffa denna ljuvliga lilla varelse.

2012-09-15 @ 08:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0