Julklappstips!

 
Har du också svårt att komma på vad du ska köpa i julklapp?
Vi har den självklara lösningen - ett fint julgåvokort som hjälper hemlösa och nödlidande katter. Gå in på http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=2 för att läsa mer och beställa kortet men skynda - julen är ju snart här!
 
 

VECKANS KATT - PÄRLEMOR!

Pärlemor, med de allra vackraste ögon, hittades med sina ungar under en balkong i Rinkeby. Familjen fångades in och fick lämna sin torftiga och högst osäkra miljö till förmån för värme, mat, gos och kel och lek i ett akuthem. Pärlemor var en alldeles utomordentlig mor men tyckte nog det var ganska skönt när hennes små flyttade iväg och njuter nu av det goda livet i sällskap med människor och vuxna kattkompisar!

Nu söker Pärlemor ett kärleksfullt för-alltid-hem, gärna med en eller flera snälla katter! Barn går också bra, bara de inte är alltför unga. Vill du ge vår vackra, djupgrå Pärlemor ett eget hem - gå in på länken nedan och skicka en intresseanmälan! Har du frågor om Pärlemor eller adoptionsprocessen? Maila oss på adoptera@akutgruppen.com

VECKANS KATT(ER) - Maxi och Ruffe!

 
Maxi föddes av mamma Freya i ett bostadsområde i Hjulsta norr om Stockholm. Nödropet om familjen som bodde under en balkong kom från en boende som uppmärksammade den lilla familjen. Maxi är en mycket blyg... men väldigt nyfiken kille som gärna observerar lite på håll med huvudet sött på sned. Han gör små framsteg varje dag men behöver ett hem där man har förståelse för att han behöver tid och tålamod för att bli en trygg pojke som vågar lita på oss människor. Maxi älskar andra katter - de små busar han runt med och de vuxna är det skönt att kura ihop sig hos när man ska sova.

Här kan du läsa mer om Maxi och skicka en intresseanmälan: http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=1285
Ruffe hittades på ett varuhuslager i söderort tillsammans med hans 4 syskon där de levde farligt bland pallar, bråte och truckar. Den uppmärksamme har kanske lagt märke till inlägget om Ruffes besök på Bagarmossens Regiondjursjukhus efter att han plötsligt blev väldigt dålig och fick läggas in. Ruffe har haft det oerhört tufft de första veckor av sitt liv, ännu svårare än hans syskon då han var den sista i kullen som fångades in. Han var då väldigt medtagen och uppgiven. Med omsorg och kärlek från akuthemmet har han frisknat till och nu också förstått att han aldrig mer kommer att behöva gå hungrig och aldrig mer gå ute och frysa. Han letar nu efter ett lugnt, tryggt för-evigt-hem med minst en kattkompis.
Läs mer om Ruffe och skicka en intresseanmälan här: http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=1308
Om du har frågor om Maxi eller Ruffe eller om adoptionsprocessen, är du varmt välkommen att kontakta oss på adoptera@akutgruppen.com!

VECKANS KATT - ALVA!

 
Alva hittades högdräktig i ett industriområde i Västberga i Stockholm där hon enligt upphittaren redan fött en kull tidigare. Efter en tuff tid som hemlös njuter hon nu av det goda inomhuslivet, varma plädar och leksaksråttor.
 
Alva är en lugn och snäll, lite blyg, tjej på 3 år som skulle passa som ensamkatt eller som sambo med en annan honkatt i liknande ålder. Helst bor hon utan småbarn, kanske hos ett äldre par som har det lugnt hemma.
 
Läs gärna mer om Alva och skicka en intresseanmälan om du vill ge henne ett för-alltid-hem! http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=1201 Om du har frågor om Alva eller adoptionsprocessen får du gärna maila till adoptera@akutgruppen.com

Äntligen sommar och semester!

 

Men du! Har du löst det här med kattvakt? Fundera i god tid på vem som ska ta hand om din pälsboll om du reser bort och hon/han inte kan följa med. I vår mening är det oförlåtligt att avliva sin katt eller släppa ut den att klara sig på egen hand (det gör han/hon inte!) för att det inte är ordnat med kattvakt. Ett djur är en familjemedlem, ingen slit-och-släng-pryl, och som djurägare har du tagit på dig ett livslångt ansvar för ditt djur.

 

Så här sommartid vill säkert kisse också vara mer på balkongen så se till att kattsäkra den! Enligt lag måste en balkong som är belägen mer än fem meter över marken och där katter vistas ensamma vara försedd med nät eller liknande för att förhindra katten från att falla ner. (SJVFS 2008:5 3kap 8§). Vi tycker dock att ALLA balkonger ska nätas in för att hindra fallolyckor och rymningar i sommarnatten. Läs en förtvivlad mattes historia och mer information <a href="http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=976">här.</a>

 

Med detta sagt önskar vi alla djur och deras människor en riktigt trevlig sommar och en härlig semester!


Den stora kattinfångningsperioden är i full gång!


Många kontaktar oss nu för att få tag på fällor för att fånga in egna äventyrslystna rymlingar eller katter utan hem. Dessutom behöver många kattfamiljer med småttingar vår hjälp för att komma in i tryggheten. Tyvärr räcker våra fällor inte till och vi behöver din hjälp för att kunna köpa in fler! Vi vore varmt tacksamma för ekonomiskt bidrag på Plusgiro 58 84 73-9 eller Bankgiro 727-2982. Skriv ditt namn i meddelanderutan när du gör överföringen så blir du omnämnd i vår gåvoredovisning. :)
 
Stort tack på förhand!

PS. Du kan också lägga en automatisk överföring till oss t.ex. månadsvis. Passa dessutom på att bli medlem! Läs mer här: http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=63

NÖDROP - MIMMI SÖKER AKUTHEM!

 
Vårt fina charmtroll Mimmi behöver ett akuthem och det är bråttom! Mimmi är en lugn och underbar tjej på 9 år som älskar att gosa, speciellt att bli kliad bakom öronen och hon myser gärna en stund i knäet. Hon behöver ett akuthem utan småbarn och andra djur (kanske att en söt pojkkatt kan falla henne i smaken) men med massor av tid och lust för kel och gos.

Om du vill öppna ditt hem för Mimmi, hör av dig på akuthem@akutgruppen.com ! (eller klicka på länken nedan och skicka en intresseanmälan om du vill ge henne ett för-alltid-hem)
http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=178

Mimmi längtar hem!

 
Nu när Fivel hittat sitt "för-alltid-hem", så undrar vi när Mimmi ska hitta sitt? Hon är ca 10 år, snäll och go på alla möjliga sätt. Hon vill helst bo lugnt utan småbarn och hund. Kan tänkas bo ensam eller med en äldre och snäll katt. Hon vill gärna kela, men tycker inte om att bli buren. Hon har fått nog av tillfälliga hem och väntar förväntansfullt på någon som vill ta hand om henne. Mimmi var med om mycket innan hon kom till oss och den som öppnar sitt hem för Mimmi kommer att få så mycket tillbaka.

Hjälp oss att hitta ett "för-evigt-hem" åt Mimmi också - kontakta oss på adoptera@akutgruppen.com!!

NÖDROP!

NÖDROP!

Vi behöver akuthem till totalt 4 övergivna kissar som vill ha trygghet och värme! Det gäller den skygga mamman till de söta ungarna på fotot och 3 katter i ett industriområde där en kvinna har matat hemlösa katter i 1½ år. De allra flesta har nu fått hem, men det är 3st kvar varav minst 1 är hona och hon kommer bli dräktig till våren och så börjar allt om.

SNÄLLA hjälp oss ta in dessa innan nya kattungar föds till en grym värld där så många hemlösa katter far illa eller inte överlever alls!

Nu tänker du kanske att du ju inte har någon vana av förvildade katter så du kan inte hjälpa till, men se där har du fel - allt som krävs är tålamod, vilja och ett stort hjärta, så får du hjälp från oss med resten!

Hör av dig till oss på akuthem@akutgruppen.com eller 070 402 76 12.
 

Utkast: Dec. 23, 2012


Nödrop - amma sökes!

Vår fina Mysan har just fött 9 (!) ungar, vilket är lite för många för att alla säkert ska få i sig näring och antikroppar. Vi söker därför en mamma som nyss fått ungar men har plats för några till. Hör av dig snarast till info@akutgruppen.com eller 070 402 76 12!
 

Vår telefon går varm!

Just nu har vi extra stort behov av akuthem - det finns många tassar i Stockholmsområdet som behöver komma in innan kylan slår till.

Är det nåt för dig? Tipsa annars gärna dem omkring dig, det kan ju finnas nån av dina vänner som kan tänka sig det. Dela till exempel gärna vidare vår Facebooklänk eller hänvisa till vår hemsida!

Lotus och hennes ungar

Den som ringde var fastighetsförvaltare i ett äldreboende utanför Stockholm, och hon lät bekymrad. I källaren fanns en katt som hade blivit mamma, och den verkade behöva hjälp. Förvaltaren tyckte inte att hon ville kontakta kommunen, polisen eller andra myndigheter, med risken att katterna skulle avlivas. Jag bestämde tid med henne på lördagen, så hon skulle komma dit på sin lediga dag och visa mig var katterna fanns, hjälpa till att plocka in dem, eller på annat sätt underlätta för oss. Vi skapade ett upprop på vår facebooksida där vi sökte akuthem och hade redan klart med en person som skulle kunna ta emot dem så snart vi fick in dem. Förvaltaren mötte upp i entrén med sina två söner i 9-11årsåldern, och berättade lite om situationen. Katten hade upptäckts av några boende som hade börjat mata den i en del av källaren där det fanns ett antal tomma källarförråd av traditionell typ, med galler emellan. I ena änden av denna krökta korridor fanns ett galler med hål för ventilations och avloppsrör, in till ett angränsande förråd med kontorsmöbler och annan bråte. Katten hade troligen hoppat in genom ett öppet källarfönster utan galler, beläget under en av balkongerna. Sedan hade den tagit sig in i kontorsförrådet och där fött ett antal ungar. Planen var nu att ta sig in, utan att skrämma mamman så att den övergav sina ungar, men redan nu fick jag en varningssignal. Kvällen innan hade en av matarna sett att mamman flyttat en av ungarna ut ur förrådet och lagt i korridoren där de matade. De hade då tagit upp ungen, lagt den i en liten korg och satt in den till de övriga ungarna. De hade konstaterat att det var fyra ungar, förmodligen bara ett par dagar gamla. Nu var det viktigt att se hur det såg ut i källaren, utan att skrämma bort kattmamman om hon var kvar. En av pojkarna posterades vid fönstret för att bevaka, medan vi andra gick in. Ingen kattmamma syntes till, men hon hade ätit upp maten som ställts ut dagen innan. I kontorsförrådet hittade vi ungarna. Ungen som mamman försökt flytta dagen innan var död, och hade förmodligen dött dagen innan, då den redan var kall och stel. Bara en halvmeter ifrån de övriga ungarna hittade vi ytterligare en unge, som verkade ha dött nyligen. Den var fortfarande varm. Kvar fanns alltså två levande ungar. Det var tydligt att de var bara någon dag gamla - den ena hade fortfarande en bit av navelsträngen kvar.

De två grabbarna var väldigt sorgsna och bekymrade över att två ungar hade dött, och jag fick lova att vi skulle ta väl hand om de två som var kvar. Vi lovade också att de skulle få ge namn åt dem och bli deras gudfäder, och att vi skulle tala om för dem vad som händer med dem. Med det tog vi adjö, och väntan på mamman vidtog.

Kattungar som är så små som dessa klarar sig inte så många timmar utan mat och värme - de behöver dia ungefär varannan timme, och behöver dessutom mammas kroppsvärme eftersom de inte är så bra på att själva reglera sin temperatur. Jag satt ute på en uteplats med god uppsikt över källarfönstret. Efter tre timmars förgäves väntan beslutade vi att ta in ungarna, för att återvända senare och försöka få tag i mamman då. Jag tog de två ungarna, som verkade vara i förhållandevis god kondition, och stoppade dem innanfår min jacka, för att ge dem lite av min kropssvärme, medan jag begravde de två döda ungarna i en rabatt i närheten. Jag ställde också ut mat till mamman om hon skulle komma tillbaka. Det var viktigt att ge ungarna mat, så färden styrdes nu till Akutgruppens volontär Sonya, som hade både småttingar och mjölkersättning hemma. Nu vidtog jakten på en tillfällig amma till ungarna, så under färden ringdes en del samtal, och flera av volontärerna sttes in i jakten på en lösning för de två små liven. På facebook hittade vi en katt som hade ungar som var lika gamla, och matte Pernilla var villig att ta emot de två. Den första matningen med flaska gick bra, och nu anslöt Isabelle för att köra ungarna och mig till Västerhaninge, där amman fanns. Väl där la vi ungarna mellan oss på sängen och mamma Fläckis, som hade ungar som såg ut nästan exakt som våra, kom genast fram, nosade, och började tvätta dem. När hon lade sig i sin bolåda i garderoben, så la vi dit ungarna som genast fick komma till och dia.

Kvällen efter var jag där igen, nu med en fälla. Mamman hade inte varit och ätit av maten som lagts ut, så det var nog bra att vi hade tagit in ungarna. Efter bara en kort stund small det till i fällan, och hon hade gått i. Det var en, som det såg ut, mycket ung mamma - troligtvis en årsunge. Förskräckt tittade jag på den lilla katten. Det såg ut som om hon hade skadat sig, och hade slagit nosen blodig i sina försök att komma ut ur fällan. När jag lyste med ficklampan blev jag lättad - det var bara en mörk teckning i pälsen som gav en synvilla.

Den söta lilla mamman kördes nu i ilfart till akuthemmet, där hon redan hade iordninggjord plats. Sedan hämtade jag hennes ungar hos amman. Det var med spänd förväntan vi la ungarna hoss mamma katt. Skulle hon ta till sig sina ungar fter mer än ett dygn? Till vår stora lättnad började hon efter ganska kort tid slicka lite på ungarna, och la sig på sidan för att låta ungarna dia.

Den lilla vackra grå skönheten fick namnet Lotus, och visade sig vara en alldeles utmärkt kattmamma som tagit hand om sina ungar på tt mycket bra sätt. Hon har fått hjälp av akuthemmets egna katter att uppfostra sina ungar till att bli nyfikna, modiga och kelna kattungar, som nu väntar på att få egna hem, så snart de är stora nog.

 

 


Till minne av Nisse

Plötsligt satt han där och grät helt övergivet på skolgården. Grät som bara ett barn kan göra när det saknar sin mamma. Den bebislena, svarta pälsen var täckt av damm och spindelväv och han var vilsen, frusen, hungrig och törstig. Var mamma höll hus var det ingen som visste. Så här års händer detta hela tiden, och de frivilligorganisationer som arbetar med katter drunknar i samtal från människor som hittat övergivna kattungar. Vad beror det på och vad händer med ungarna?

Vi människor har en förmåga att tänka i många led och lära oss om orsaker och planering, men en katt litar på sina instinkter. Vi människor planerar oftast om vi ska ha barn, men katten är helt utlämad åt sina drifter. I det vilda, utan människors tillsyn, innebär det att det föds okontrollerade mängder med kattungar. Eftersom dessa katter inte har någon tillsyn härjar alla sorters sjukdomar, en del luftburna, en del sexuellt överförda.

När ansvarsfulla människor övervakar kattens liv används t.ex. inte en katt med klamydia att avla på, medan kattens drifter inte kan undvika detta, och smittan överförs till ungarna. Om en unge smittas av någon sjukdom följer katten sin instinkt, och den säger att hon måste göra sig av med den sjuka ungen och koncentrera sina krafter på de friska ungarna.

Mamman kan också helt enkelt bli störd i sina plikter eller råka ut för en olycka. Det är mycket troligt att det var just något av detta som hänt nu, och han satt och grät högt för att mamma skulle hämta honom och ge honom värme och mat. Han hittades av vänliga människor som skaffade mjölkersättning åt honom, men insåg att de nog inte skulle klara av att flaska upp honom av olika skäl. De kontaktade där för olika katthem, för att höra om möjligheterna att ta in honom.

I Akutgruppen hade vi just tagit in en mycket ung kattmamma som fött fyra ungar, varav två hade dött av samma orsaker - hon hade förmodligen blivit störd, så nu hade hon bara två. De var dessutom lika gamla som denne lille krabat, omkring tre veckor, så det fanns förutsättningar för att hon skulle kunna fungera som fostermamma. När vi väl var framme hos Lotus så visade det sig vara värre ställt med lille Nisse än vi först trott.

Ögonen kunde han nästan inte få upp - de var nästan helt igenmurade av infektion. Han hade svårt att andas och rosslade och var mycket täppt i näsan. Vi la honom till Lotus, som genast la sig på sidan för att låta honom dia, men han kunde helt enkelt inte och började igen att gråta förtvivlat. Så nära, men ändå så långt till tröst. Nisses lilla nos var helt täppt, så vi fixade till en nappflaska med mjölkersättning och en sats koksaltlösning. Vi droppade försiktigt en droppe saltlösning i varje näsborre, sög ut allt slem som löstes upp, och gav honom nappflaskan.

Han kämpade i sig lite grann, och somnade av ren utmattning.

En sån här liten kisse som inte ännu har börjat äta fast föda kan inte heller kontrollera tarmar och blåsa, och normalt är det mamma som får honom att kissa och bajsa genom att slicka på magen. Vi försökte simulera detta med en ljummen tvättlap och fick honom att kissa. Vi insåg att det inte skulle fungera med en amma, utan han behövde mer hjälp, så vi tog honom till en mer erfaren volontär som skulle hjälpa till med nästa matning. Inte heller nu fick vi i honom så mycket att vi fick honom att bajsa, och återigen somnade han av ren utmattning efter att ha fått i sig några få droppar ljummen mjölkersättning.

Under natten matade vi honom sedan flera gånger, och mellan försöken sov den lille pälsbollen i min armhåla, eller inlindad i en flisfilt i en korg för att hålla värmen. När morgonen grydde bar det av till veterinären för att hänga på låset. Nisse stoppades ner, efter sin minimala frukost, i en gammal tvättlapp gjord av frotté - den blev som en liten sovsäck, eller kängurupung där han fick ligga närmast mitt hjärta, och jag kunde inte använda bilbältet.

Naturligtvis blev jag stoppad av polisen som myndigt frågade varför jag inte hade bälte.

- Jag har en liten kattunge som är sjuk och ska till veterinär, svarade jag, och visade den lilla påsen med en pipande Nisse.

Polisen blev alldeles till sig, och sa nåt i stil med:

- Nämen, åmen, jamen ojojoj. Men se till att komma dit då, snabbt och försiktigt.

Veterinären konstaterade att det fanns mycket kraft i lille Nisse, trots alla små skavanker, och tyckte det var värt ett försök att få lite mer skutt i honom. Han fick vätska in under huden, antibiotika för att stärka motståndskraften, och ett välbehövligt lavemang. Han fick också ögonsalva utskriven.

Nu vidtog en kamp för att få honom att äta. Var tredje timme kämpade vi för att få ur honom och i honom. Först kissning med ljummen klut, ögonsalva, antibiotika, rensa nosen från snor, nappflaska.

Kampen gav mig märken från hans klor på mina händer - det var mer kraft i den lilla kroppen än man kunde tro. Kampen gav oss också märken i hjärtat - vi ömsom svor, bönade och grät för att få honom att dricka ur nappflaskan, men det gick inte.

Efter några dagar fick vi tillsammans med veterinären ta det tråkiga beslutet att Nisse skulle få somna in. Efter att han rosslande suckat en sista gång lämnade han oss i ett stort tomrum, trots sin lilla kropp och låga ålder. Varför blir det så här varje år, med små liv man har i sina händer, som man kämpar med, men som ändå inte klarar sig?

Jag vill vädja till alla som har katter i sin vård att se till att kastrera dem, så det inte föds fler ungar till ett kort liv i lidande och kamp.

Låt inte Nisses korta liv vara förgäves - berätta om honom för alla du känner, och använd honom som exempel varför man alltid ska kastrera sin katt.

Sov gott lille Nisse och hoppas du har det bäst där du är nu!

 


En alldeles vanlig vardagkväll

En alldeles vanlig vardagkväll ringer akutgruppens jourtelefon när klockan är 23.45. En man
som jobbar natt öster om stan har gått in i ett förråd och hittat 2 vuxna katter och en kattunge.
Han berättar att någon har låst in dem där med mat och vatten. Jag får också veta att det är ett
förråd med mopeder, skräp och en hemsk stank av bensin.
Säger att vi antagligen inte kan göra så mycket nu när det är natt men att jag återkommer om
vi hittar en lösning. Mannen berättar att han tyvärr måste kontakta bostadsförvaltningen
imorgon.
Nu gällde det att tänka istället för att gå och lägga sig att sova. Det skulle finnas något ledigt
akuthem, men att ringa folk mitt i natten är absolut inget som vi gör om vi inte har avtalat i
förväg med någon att det är ok. Sonya som är volontär sedan länge i akutgruppen är också
”nattuggla” som jag så jag tar ett snabbt beslut att ringa henne. Hon får veta situationen och
att jag är orolig att katterna blir utsläppta imorgon bitti. Sonya erbjuder sig genast att ha dem
hemma hos sig.
Nästa steg var att ringa ”upphittaren” igen och säga att vi kommer dit och ska hjälpa katterna
därifrån. Kastar mig sedan i bilen för att hämta upp Sonya som bor ca fem mil bort och
därefter är vi på väg åt rätt håll.
När vi är framme möter mannen upp och släpper in oss i ett trångt förråd. Där står två
motorcyklar och en vespa förutom alla bensin och oljedunkar och annat skräp. På en smutsig
filt ligger två vuxna långhåriga katter och emellan sig har de en liten kattunge på ca 4 veckor


Det finns hur mycket mat som helst utlagt till katterna, skinka, ost och massor med
kycklingben. Det finns också vatten och en toalettlåda med sand. Hur länge katterna bott där
vet bara den som har stängt in dem och också hur länge sedan det var som de fick se dagsljus.
Förrådet saknade fönster.
Dessa katter är vana vid människor men när vi kommer in där med transportburar blir de lite
misstänksamma mot oss främlingar så de passar på att gömma sig under motorcyklarna och
det var ingenting som vi orkade flytta undan. Det tar en stund att få in dem i transportburarna
men till slut hade vi dem där.
Det visade sig sedan att alla tre var honor och den ena var dräktig. Efter två veckor hos Sonya
blev det tillökning med fyra stycken små ungar.
Hemfärden gick bra utom att biltunnlarna var avstängda över natten så vi körde några
omvägar innan vi hittade vägen hem till Sonya.
Efter nattens äventyr var det två mycket trötta men nöjda volontärer som gick och lade sig på
varsitt håll den tid på dygnet när många går upp för att åka till sina morgonjobb..

Sweetie behöver nytt akuthem!



Vår fina Sweetie behöver ett nytt akuthem genast! Hon var tidigare skygg men är nu tam i sitt akuthem. Sweetie vill helst ha en snäll kattkompis i sitt nya akuthem, lite hundsällskap också vore bara en bonus. :)
Känner du någon som vill bli akuthem till Sweetie? Be dem kontakta oss nuuuuu på akuthem@akutgruppen.com!

Läs mer om Sweetie: http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=1037

Julakuthem?

Flera av våra akuthem åker bort över jul - har du möjlighet att ta in en katt hos dig några dagar vore vi väldigt tacksamma! Hör av dig till akuthem@akutgruppen.com

Kicki behöver hjälp!



Vår sötaste Kicki har drabbats av hyperthyroidism; en sjukdom som är vanlig hos äldre katter. För att Kicki ska slippa daglig medicinering resten av livet ska hon få en behandling med radioaktivt jod. Den är dock väldigt dyr, så nu ber vi dig om hjälp! Vi vore väldigt tacksamma om du ville sätta in en stor eller liten slant på vårt konto. Stort tack på förhand!
Plusgiro: 58 84 73-9, Bankgiro: 727-2982

Panik! Tillfälliga hem sökes till Anubis och Kicki

Anubis måste flytta senast lördag pga akuthemmets förändrade omständigheter, och vi har inget hem till henne! Hon är ensamkatt och behöver åtminstone ett rum för sig själv tills vi kan hitta en bättre lösning! Anubis är blyg mot främlingar men mycket ordentlig och "enkel".

Dessutom behöver vi ett tillfälligt akuthem till Kicki 10/12 - 25/12 då hennes akutmatte och husse är bortresta.  
Också Kicki är en ensamkatt och behöver en egen vrå. Hon är otroligt kelig och alla som träffar henne faller handlöst. :)

Snälla, hör av dig genast om du kan ta någon av tjejerna tillfälligt!

Mer info:
http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=558
http://www.akutgruppen.com/index.php?menuitem=530&id=1019

Ring eller maila oss! 070 402 76 12, akuthem@akutgruppen.com

Stockholms kattklubbs utställning

Vi hade mycket skoj i helgen som var.
Och vi fick en slant till katterna och likaså mycket mat skänktes till oss så fler hemlösa katter kan få mat.
Tack till alla som gav oss en rolig och givande helg;
Stockholms kattklubb
Royal canin
Pro Plan
Strumpdamen bakom oss som skänkte vinster till kommande lotteri. 
Alla goa medmänniskor som köpte lotter, skänkte mat & kattsand och handlade av oss.
Alla pengar går oavkortat till katterna.

Här kommer lite bilder;

















Tidigare inlägg
RSS 2.0