Kattgäng i stället för kattkoloni

Egentligen vill man ju att alla katter skulle få bo i ett ombonat hem och få komma in och adoptera ett människohem. Det är ju det allra bästa, men det är inte alltid det finns resurser till detta, i form av villiga människor som erbjuder sitt hem. Det är också svårt, för att inte säga omöjligt, för oss som jobbar med hemlösa katter att ta in alla katter vi stöter på.
I dessa lägen försöker vi komma på konstruktiva lösningar som blir så bra som möjligt för katterna och alla andra inblandade. Denna lilla berättelse om några katter i ett radhusområde norr om Stockholm är ett exempel på hur man kan lösa det.

Helena kontaktade oss för att hon inte visste hur hon skulle kunna lösa situationen med tre katter i sin radhusträdgård. Det hela riskerade att urarta till en koloni med okontrollerad tillväxt.

Hon kunde inte ha fler katter inne, och orkade snart inte plåga sin omgivning med att tigga om att de skulle ta emot fler kattungar.
Det hela började för några år sedan då hennes pappa, en äldre man, i all välmening  började mata några katter som dök upp i den lilla trädgården bakom radhuset. Han flyttade senare till ett äldreboende i närheten, och hans dotter övertog huset, och ärvde därmed också den lilla kolonin med katter.
I flera år fick hon sedan anstränga sig själv till det yttersta för att försöka skaffa nya hem till de ungar som producerades i gruppen, och visste till slut inte hur hon skulle bära sig åt. Till slut kontaktades Akutgruppen, och tillsammans gjorde vi upp en plan för att lösa problemet lite mer långsiktigt.
Vi skulle fånga in de kvarvarande tre katterna, se till att de blev kastrerade och vaccinerade och därefter ordna för dem så de kunde stanna kvar i trädgården under ordnade former, utan att de blir fler.


Eftersom katterna inte var jätteskygga, så förberedde vi några öppna trådburar med snören för att kunna stänga dörrarna på avstånd. Burarna sattes sen ut i trädgården och vi satte oss att vakta dem.

Katterna var lite hungriga efter att inte ha fått så mycket mat de senaste dagarna, så infångandet av de första två gick relativt snabbt, men den sista ville inte riktigt gå in i buren.
Vi förberedde därför en kattfälla för att ställas i anslutning till trappan in till huset för att fånga in den sista katten, och räknade med att detta kunde ta någon dag av tålmodig väntan. Under tiden transporterades de två katterna hem till en av volontärerna i avvaktan på kastrering, som skulle ske dagen efter.
Det var mycket tydligt att de inte var vana att vara inomhus så snart de släpptes ut i köket - de möblerade om fullständigt, och välte allt som var löst.
Morgonen efter blev ännu värre, och köket liknade en krigszon när de äntligen förpassats tillbaka in i burarna för transport till veterinären. De lämnades in hos Väsby Veterinärklinik på morgonen och skulle hämtas igen på eftermiddagen.
Vi lämnade in Kajsa och Mormor, men när vi skulle hämta dem igen visade det sig att Mormor snarare var en morfar - det hade varit omöjligt för oss att avgöra kön på dem, eftersom de varit så vilda.

Nu behövde vi ju ha någonstans där katterna kunde vila upp sig efer kastreringen, och vi hade ett akuthem som anmält sig frivilligt, men eftersom katterna var så vilda, så försökte vi komma på en annan lösning. Det visade sig att det i källaren på radhuset fanns ett litet förråd på ca 3x1,5 meter, och med gemensamma krafter tömde vi detta och inredde för katterna. En lagerhylla i trä fick stå kvar, och på hyllorna las filtar som katterna kunde ligga på. Kattlåda ställdes upp, liksom skålar med vatten och mat. Vi ställde även in transportburar utan dörrar, som de kunde gömma sig i.

Mormor fick senare heta Isak, och blev under konvalecenstiden allt tamare, och lät sig till slut klappas utan att fräsa och morra.
Efter ett par dagar gick den sista katten, Lisa, i fällan, och togs till Din Veterinär i Märsta för kastrering. Därefter fick de tre vila upp tillsammans i det iordningställda förrådet.

När det gått en vecka efter att Lisa kastrerats släpptes de ut i trädgården igen. Lisa och Kajsa höll sig i närheten, men Isak försvann samma dag. Vi trodde att han skulle försvinna bort, men efter ett par dagar dök han upp igen för att äta.
Nu återstår att skapa ett varmt vinterhus av frigolit där katterna kan dra sig tillbaka när det är kallt. De verkar ha det fint, och kommer till altandörren varje dag för att matfria, och Helena ser fram emot att ha sina kompisar i frihet ute i trädgården utan att behöva bekymra sig om att det ska bli fler och fler.

Katten i Botkyrka

Här kommer en liten uppdatering om hur det går för katten som Anna och Jill var och fångade in vid Bauhuas i Botkyrka.
Missen var ganska uttorkad och mycket hungrig. Det var en okastrerad hane som gick att klappa. Han mår bra, äter, dricker och går på lådan.
Och nu är han till och med framme och äter. Han är inne i värmen, får mat och kärlek. Nu ska han bara hitta sitt hem också.




Projekt och uppdrag

Det var ett tag sedan det skrev något i den här bloggen ser jag.
Ja det rullar på framåt. Som alltid.
Några projekt som vi haft igång har vi kunnat avsluta.
Så som stallet i Vallatorp, där vi fått in alla de katter vi skulle få in.
3 av katterna fick ju faktiskt hem på Södertälje katthem. Den hjälpen tackar både vi och katterna för.
Men vi har även kunnat avsluta ett projekt åt kattstallet.
På Eggebygård fanns några hemlösa förvildade katter som fick plats på kattstallet men de behövde hjälp med att fånga in dem. Vi ställer gärna upp på sådana projekt. Och vi är superglada att vi rott Eggeby projektet i hamn även fast det tog lång tid.

Igår fick vi in ett nytt projekt och uppdrag ifrån Bauhaus i Botkyrka där det sprang omkring en ensam frusen hungrig katt. Som sprang runt på området på natten och utlöste larmet.
Så vi blev kontaktade att fånga in katten då en i personalen skulle ta sig an katten och försöka hitta ägare eller hitta en ny ägare till katten.
Anna och jag bestämde att vi skulle åka dit i helgen. Men efter att Anna fått reda på att katten troligtvis inte va i så bra skick så bestämde hon och Jill sig för att åka dit idag.
Och ja, det tog 20 minuter sen va katten inne.
Hungrig, frusen, medtagen av kylan och ville inget annat än att komma in och få hjälp.
Så slutet gott allting gott denna gång. Och fort gick det till och med.

Om du skulle vara intresserad av att hjälpa oss vid infångningar eller vi andra uppdrag så som att åka och mata vid någon kattkoloni, skjutsa en katt till veterinären.
Tveka inte att höra av dig till oss på info@akutgruppen.com så får du mer information.


/Eleonor


Lördagen 15/1

En del akutgruppare befanns sig i stallet i Vallatorp för att försöka fånga in dem katterna som finns kvar där.
De beräknar att det är ungefär 6 stycken.
Hela dagen gick åt att trixa med fällorna, vänta, vänta och vänta.
3 katter gick snällt in i fällan och fångades.
Nu ska de in i värmen och få mat, värme, kärlek.
Kastreras ska dem göras imorrn, de 2 stora i alla fall.
Den lilla kattungen är ungefär 4 månader och kommer att bo hemma hos Anna tillsammans med Asterix som troligtvis är den lilla svarta ungens bror.
Dem hade otroligt trevligt även om det var en lång dag.
Med fika, mat och trevligt sällskap så kan det inte bli bättre! :)
Och lycka är när katterna väljer att gå in i fällan. Hjärtat blir liksom lite lättare då.
Även om det fortfarande finns 3 stycken kvar som ska fångas in där så är stenen inte lika tung.

De är 2 stora som ska kastreras imorgon ska Anna och Jill se om de hittar platser för på något katthem eller liknande. Så är det någon som känner sig manad att adoptera en vuxen stallkatt som behöver en massa värme och kärlek så får ni gärna höra av er! :)
Om 2 veckor är det dags igen för att försöka få in dem 3 sista stallkatterna.

Operation Stallkatt, Dag 2

Måndag 13/9


Under söndagen upptäcktes en ensam unge under några golvplankor, och en av oss ryckte ut, hjälpte till att plocka fram den, och körde den till dimamman i Solna, eftersom den var så liten att den behövde dia. Den tillhörde en ytterligare kull, som ingen visste fanns.

Stallfolket upptäckte också en kull med en vecka - tio dagar gamla ungar som ingen visste fanns. Det var fem stycken, men efter att någon i stallet i okunskap och tanklöshet flyttat ungarna till en helt oskyddad plats i stallet, så tog mamman och flyttade tre av ungarna, och övergav två. Dessa två finns nu hos en av våra aktivister och blir nappade.

Under måndagen fångades tre katter in under dagen. En vuxen hane, och en femmånaders dito. Dessutom gick mamman till de fem minsta i fällan under eftermiddagen.

Vi körde de två hanarna till Sjöstaden, där de kastrerades. Den lilla kördes till akuthem i Södertälje och den stora till rehabilitering i Täby. Han skall efter läkning släppas tillbaka och göra tjänst som råttjägare i stallet.
 
Vi insåg att vi inte skulle kunna få in fler, då det nu började bli lite tomt på katter på loftet, och de kvarvarande därför var mycket försiktiga. Det kändes verkligen som om de nu höll sig undan, och reagerade på varje ljud på loftet. Vi bestämde oss för att gillra fällorna, och kolla dem med en-två timmars mellanrum under natten, och gjorde upp ett enkelt schema.
I förhoppning om att ungarna till mammakatten skulle pipa efter mamma, så höll vi henne i fällan två-tre timmar, och letade överallt. Till slut släpptes hon, och är nu hos sina ungar någonstans. Vi har inte lyckats lokalisera var hon gömt dem.
 
Under kvällen gick ytterligare en katt, kallad Picasso efter sin teckning, i fällan och kördes av en av stalltjejerna till sitt akuthem på söder. Han kommer att vaccineras vid ett senare tillfälle.

Vid 10- tiden small det till i en av fällorna, och en grårandig unge med vita teckningar hade gått i.
Nu på morgonen den 14:e gick den sista, vad vi tror, av ungkatterna/ungarna i fällan, en otroligt vacker rödcremerandig slank katt på ca 4 månader, som vi döpt till Trazzel. En vild krabat!
Dessa två sista huserar nu i ett kök i väntan på att köras till akuthem inder onsdagen.
 
Kvar på loftet finns nu Pappa Långben - vuxen hane, som troligen är pappa till flera av kullarna.
Honan Minus och hennes kull av okänd storlek. De är så väl gömda, så vi kommer inte åt dem innan de blivit lite större.
Kvar finns också mamman med tre ungar, där vi också måste lokalisera ungarna.
Långben kommer troligen att gå i fällan under kvällen, och mammorna tar vi om ett tag, när vi är helt säkra på att få in dem med alla ungar.
 
Så facit hittills är alltså:
16 ungar/ungkatter i tryggt förvar
2 kastrerade honor och 1 kastrerad hane hos rehab.
Med Långben blir det 20 katter!
Vi börjar nu se slutet av infångandet, och ska gå in i nästa fas av Operation Stallkatt.


Operation Stallkatt, Dag 1

Det krävdes en hel del förberedelser för att kunna genomföra det hela på ett så bra och effektivt sätt som möjligt.
Vi började med ett upprop till alla goda krafter på internet, genom vår grupp på facebook, andra facebook-grupper och diverse forum där vi är aktiva.
Vi skrev också till alla vi tidigare haft kontakt med, och som antingen är eller har varit akuthem, personer som köpt katt av oss, och naturligtvis alla som tidigare anmält sig som frivilliga chaufförer och aktivister.
Under veckan fram till genomförandet gjorde vi listor över vilka som kunde ställa upp med vad och när.
Veterinären kontaktades, så att vi visste att alla katter vi fångade kunde bli undersökta, vaccinerade och i förekommande fall kastrerade.
Vi tackar speciellt Annette Wiholm Zander på Sjöstadens Veterinärklinik (Lugnets allé 65, Hammarby Sjöstad Tel: 08-6411730 ) för all hjälp och stöd med både råd och dåd.
Vi samlade sedan ihop fällor och transportburar, och såg till att allt fanns på plats innan vi började.


Vid 8 samlades vi denna lite dimmiga lördagmorgon.
Teamet delades i flera grupper, eftersom loftet är ganska stort. Två infångningsgrupper tog hand om var sin ände, och stationerades 15 m. från fällorna, med snören för att kunna fjärrutlösa.

Det tog inte mer än en kvart innan den första katten var infångad och placerad i en transportbur. Till vårt förfogande hade vi 20 transportburar, som alla var numrerade.


Nu rasade katterna in i en strid ström. Plötsligt hittade vi en liten kull på tre ungar som ingen i stallet kände till fanns. De var ca 4 veckor gamla, och uppenbarligen dikatter.
Nu började ett intensivt letande efter mamman till dessa små, men hon stod ingenstans att finna.

Vid elvateden hade vi fångat in sammanlagt 12 katter, men ingen av dem bedömdes vara vuxen. En i gruppen har en dimamma med flera 9-10 veckors ungar som fortfarande diar, så vi tog ett snabbt beslut att de tre små skulle komma med henne hem i ett försök att få hennes mamma att bli fostermamma. I annat fall var hon villig att försöka nappföda dem till de är tillräckligt stora att klara sig. Idag söndag har vi fått veta att det gått bra, och att ungarna och mamman accepterat varandra.


Efter själva infångandet var vi två stycken som åkte till veterinären med hela fångsten.

Hos Sjöstaden, http://www.sjostadensvetpraktik.se/, undersöktes och vaccinerades alla. Fyra av dem var så stora och mogna att vi beslöt att kastrera dem direkt. Det var nu vi gjorde en lite otäck upptäckt: Två av de katter vi skulle kastrera visade sig vara fjolårets ungar som nu till och med fått ungar, en av dem var troligen mamma till de tre funna bebisarna. Hon var nu redan sövd, och eftersom vi inte vill utsätta en katt för den här chocken igen, och hennes ungar hade ju redan omhändertagits, så kastrerades hon.

Efter veterinärbehandlingen hade vi nu början av resultatet: 7 ungkatter och kattungar som skulle till sina akuthem, och två vuxna katter som skulle till efterbehandling och övervakning innan de kan återbördas till stallet. Föreningen Djurhjälpen i Vaxholm har tagit sig an detta.  Tack för det!

Tre av ungarna, en ca halvåret gammal hona som kastrerades, och två 10-12 veckors hanar hamnade i ett akuthem i Skarpnäck. De har ännu inte fått något namn, utan heter bara Stallkatt 32, Stallkatt 35 och Stallkatt 40.
Du kan följa dem under länkarna.

Två av de yngre killarna fick namnen Hank och Steve, och är förnärvarande söderki(s)sar.

En liten kaxig sköldpaddsfärgad dam, var den enda vi hade lite problem med hos veterinären. Hon var enormt kaxig, med rätt mycket attityd, och rymde ur våra händer, försökte vända uppoch ned på hela mottagningen, och gömde sig slutligen under ett luftkonditioneringsaggregat. Efter lite lirkande fick vi tillbaka henn i buren och hon fick sin spruta. Gott gry i den bönan, så hon fick namnet Spader Dam, och hamnade på Lilla Essingen, där akuthemmet ser det som en trevlig utmaning att omdana henne till en social sällskapsdam istället för ett väsande, fräsande och spottande monster.

Den siste att placeras var en lite större hane som också kastrerades. Han hamnar i Sollentuna hos en av våra tidigare akutkatter som känner sig ensam, och behöver sällskap. Han har fått namnet Rabalder.

Vi tackar alla som ställt upp så här långt, och ser fram mot ännu en lyckad fångstdag på måndag.


Att rädda livet på 13 stallkatter

Det finns vissa saker som man bara inte kan släppa ur tankarna, som till exempel när djur far illa eller när liv släcks utan sak. Häromdagen kom ett nödrop till jourtelefonen, och det handlade om just en sån där sak som man kan bli upprörd över, och som vi nu ska försöka ställa tillrätta, utan att 13 liv ska behöva tas.


I ett stall norr om Stockholm har det gått över styr med katterna.
Från början hade man ett par stallkatter för att hålla råttorna borta. Tanklöst nog hade ingen sett till att kastrera dem.
För att göra en lång historia kort, så har de nu 13 kattungar, födda mellan maj-juli, som behöver komma bort från stallet för ett inte bli avlivade.
En del av de som har hästar i det här stallet gillar inte katter och tycks vara för en avlivning av allihop.
KAtter gör som regel en oerhörd nytta i en sån här miljö genom att hästfoder ju drar till sig en hel del skadedjur i form av råttor och möss, men när det som här blir för många, och de formar en koloni som förökar sig hämningslöst, så blir katterna i sig som skadedjur.

Vi har nu bestämt oss för att hjälpa till, genom att fånga in samtliga katter i stallet, se till att de vuxna, som får stanna kvar, blir kastrerade och märkta, och att ungarna hamnar i nya permanenta hem.
Vi behöver nu all hjälp vi kan få, för att kunna inkvartera ungarna tillfälligt, tills vi har vaccinerat och undersökt alla, och annonserat ut dem för adoption. Om du, eller nån du känner, kan ta emot någon eller några som akuthem, hör av dig till info@akutgruppen.com


RSS 2.0